Erik Thunegard

  • 1936.05.05 - 2022.02.07

Till minne av Erik

Erik föddes på Stora Tune i Väte en majdag 1936. Som sexåring började han knappast skolmogen i skolan i Väte. Fick följa med sin äldre bror. Erik fortsatte på läroverket och kämpade sig igenom. Tog studenten 1956. Då mötte jag honom första gången eftersom han var studentkamrat med min bror. Latinare som Erik var for han till Stockholm och läste in matte, fysisk och kemi för att kunna söka veterinärhögskolan. Han har berättat för mig att han ständigt besökte konstutställningar och konstaffärer under den här tiden. Erik hade en tecknar talang i sina fingrar liksom slöjdartalang i sina händer. Han började sina studier på veterinärhögskolan 1959. När jag mötte honom sommaren 1966 var han veterinär i Hemse på vikariat. Jag kom att assistera honom på kliniken och sjukresor under några veckor. På hösten när vi återvänt till våra studier möttes vi igen. Eftersom Erik blivit änkeman i tidiga år, kom vi att umgås. Under den här tiden arbetade han på SVA statens veterinärmedicinska anstalt men samtidigt läste han spanska. I juni 1967 gifte vi oss och fick till vår stora förvåning så småningom tvillingar. Erik hade olika veterinärdistrikt men ville ut i världen. Jag brukade säga att han skulle segla söderut och slå upp sin boning på Himalayas sluttningar för Erik blev tidigt intresserad av Österländsk fikosofi genom att läsa Siddartha. Nåväl han sökte stipendium vid British Consul för att läsa tropisk veterinärmedicin. Fick det och vi flyttade hela familjen till Edinburgh i Skottland. Studierna var hårda och annorlunda än i Sverige. Vi levde under ett år i fukt, kyla, drag och kolrök, ständigt sjuka. Erik fick sin examen i Tropisk veterinärmedicin. Under tiden sökte han utlandsjobb och fick ett FAO jobb i Dominikanska republiken där han skulle undervisa på en nybyggd veterinärhögskola. Det blev ett äventyr eftersom landet var det första som USA hade invaderat och satt en ”puppetpresident” på tronen samtidigt avsatt en demokratisk vald president Juan Bosch. Det rådde inbördeskrig i landet och detta år skulle val göras. Någon veterinärhögskola var inte färdigställd. Erik for ut med studenter till gårdar i stället. Vissa tider omringades universitetet som var autonomt och ingen undervisning kunde utföras. Efter ett år kände Erik det lönlöst att arbeta i landet och sökte en tjänst på Bakteriologen vid veterinärhögskolan i Stockholm. Arbetade främst med Salmonella som var ett spritt problem på gårdar. Han genomförde en doktorsavhandling i ämnet och försvarade den 1975 och fick doktorshatten. Han kunde välja mellan en docentur i Uppsala dit veterinärhögskolan flyttade eller ett jobb som hälsoveterinär på Farmek och Gotland. Vi valde gemensamt Gotland och började leta gårdar eftersom Erik ville fortsätta forska men då på fårsjukdomar. Vi hamnade på Friggars i Boge, eftersom lantbruksnämnden på den här tiden inte godkände att man fick köpa gård om man inte var bonde. Friggars som Erik köpte var enligt lantbruksnämnden 1974 icke bärbar. Så blev det och Erik skaffade en lammflock och for om dagarna i grishus för att diskutera förbättringar av djur en trend som var på gång i alla djurstallar. Han kom hem med en grislukt som borrat sig in i huden och inte försvann med en dusch. Den stallmiljö han vistades i under ett antal år kom att ge honom kol på äldre dagar och svår andning. Erik var tidigt intresserad av Österländsk filosofi som Tao och Zen. När barnen hamnade mitt i en eldkatastrof på Gotlandsfärjan som soldater som stulit krut skapade vid en överresa och barnen satt intill elden, svepte Eerik bort dem men i kaoset som uppstod fann han bara ett barn och tvangs krypa in i elden för att leta efter det andra barnet. Det blev traumatisk när han trodde han förlorat ett barn. Erik tog upp meditation som läkemedel och for med jämna mellanrum till meditationsi Rättvik samt stilla dagar på Sankt Davidsgården. Han skapade sig en livsfilosofi som gav honom ro och samtidigt oro för den utveckling som snabbt skedde i hans yrke. Han insåg därför vad djurfabriker som byggdes upp i industriell skala skulle komma att betyda. Han såg hur djur som kasserats på slaktbamdet ökade men inte längre kasserades. Han upplevde penicillinökningen vid juverinflammation, och sen penecillinet som tillsattes i fodret. Det spelar ingen roll sa han hur många kvadratmeter box man ger antal grisar. Grisar är gjorda för att böka i jord och han beundrade den bonde som vågade vara självständiga och hade djur utomhus året runt. I Början av 1980talet ville Erik lära sig mer om hästkirurgi men på ATG tyckte man att en 48 åring var för gammal. Ålder och arbete har sen dess förändrats. Erik lämnade Farmek, vi sålde lammen till Danmark. Utan höbärgning och annat blev det luft under vingarna. Han fick en tjänst i Moçambique Så dödade gerillan en svensk bioståndarbetare och tjänsten drogs in Han sökte Karlshamns distrikt där han också blev laboratorieveterinär för Karlshamn stad och på så sätt blev involverade i oljefabriken och dess salmonella som dök upp då och då i margarinet men också den hästverksamhet som fanns i distriktet. Han tyckte om sitt varierade jobb. Det blev en fin tid när barnen flugit ur boet och vi reste till Louisiana i Danmark för konstrundor och Berlin där vi cyklade. Friggars behövde en hand. Så vi flyttade tillbaka till Friggars 1993 när Erik övertog Visby veterinärdistrikt. Så började lantbruksdepartementet bråka om att göra privata veterinärer till statsanställda. Alla veterinärer på ön ville hoppa av idén. Erik skulle bli 60 och Jordbruksverket låg på honom att skapa en veterinärstation på ön. Jordbruksverket måsta tvunget ha en statsanställd veterinär för att någon måste handha den viktiga EUstämpeln för in och utförsel av djur. Som arbetsgivare for de fram och hotade till slut att ta ifrån veterinärerna pension som intjänats vid obligatorisk jour. Erik tålde absolut ingen stress efter svåra traumatiska upplevelse i unga år. Så när en tjänsteman hotade hon, som han senare erkände, drabbades Erik av stroke efter 8 sjukresor en måndag. På den tiden godkändes inte stress som i nutid som arbetsskada. Erik förlorade allt arbete, social omgivning på en sekund och en oförmögen högerhand. Han övade upp sin vänsterhand och kunde tillsamman med dotter Anna sköta ett stuteri med ston om våren ett antal år. Erik utvecklade sin vänsterhand också i det han älskade, slöjd och finsnickeri. Vi for varje vinter till Kapstaden, där jag tidvis arbetade som journalist och radiolärare för svart befolkning. Livet blev lättare när Erik återfick sitt körkort, lust att träna och lite verksamhet som veterinär. Traktens befolkning har beundrat hans envishet och hans förmåga att slöjda samt göra vackra grindar, kåsor och bord till döttrarna. När jag köpte en gammal väv fattades många delar. På nolltid tillverkade Erik nya. Vi lämnade Mangårdsbyggnaden med alla dess trappor och byggde om ladugården nedanför till handikappboende. Erik ritade spisen i köket som murades upp och öppna spisen i den forna tröskvandringen. Han var så dålig men med i alla färgval och kämpade med att rita med vänster hand. Han ville ha en rund port ut ur köket som en gång var ett lammhus men den blev gotisk i stället för romansk. Jag sitter nu vid det bord han en gång snickrade av en mangel vi fann i maskinhallen. Ett väldigt ekbord. Framför mig har jag en gungsoffa som han fick som idé på Haiti. Vänder jag mig om står bokhyllor Erik snickrade med vänsterhand. Det näst sista han gjorde var ett åttkantigt bord till dotter Anna och det sista ett matbord till mig i ask. Han skapade ständigt hjälpmedel för den högra förlamade. Erik finns överallt i den forna ladugården på Friggars. Hans hand, hans idéer lyser igenom rummen. Han sa alltid att det som tog tid var att tänka och rita, göra snickerier, bord elller grindar var enkelt. Vi saknar honom denna kärleksfulla och snälla man som frisk eller sjuk fanns för sin familj till livets slut. Jag saknar honom mitt emot mig just nu till frukost denna söndag Ingrid

Annonser för Erik Thunegard

Dödsannons
Dödsannons
Införd i tidning
Gotlands Allehanda + Gotlands Tidningar (Hela Gotland)
2022-02-19
Skriv ut annons (PDF)